Små, slemmiga och noggrannt tillslipade bitar gladpack sitter fastklistrade på ett par blåfärgade hornhinnor. En revolution i nanoteknikens spår som skapat mycken glädje för många skumögda människor genom åren och som nu äntligen funnit sin väg även till min något suddiga och konturlösa värld. En värld som den senaste veckan genomgått en optikens metamorfos för att nu kunna uppfattas som extremt tydlig och detaljrik och som fått de mest vardagliga aktiviteter och ting i mitt liv att anta en helt ny knivskarp dimension. 

Som på dagens löptur över välkända marker då det genom nämnda gladpacktunna linser iakttogs en icke sinande ström av nya mönster, nya vyer, nya knivskarpa detaljer som fick mig att både häpna och njuta. Av magnifikt marmorerade ådror i den torkade leran, imponerande fälgdimensioner på den helgvilande gula traktorn med begynnande rostbekymmer och de subtila färgskiftningarna i de tusentals grästuvor som i lagom takt passerades. 

Inne i en liten skogsdunge fick jag plötsligt korn på en i solen vackert skimrande fasan-hanne som verkade vara ute på en högst slumpmässig jakt efter något eller någon. Lite längre fram blev jag helt utan anledning ordentligt utskälld av ett kanadensiskt gås-par som hade något jävelskap för sig i en vattensamling bakom en vassrugge jag oskyldigt tassade förbi. Det var en rejäl avhyvling som plötsligt fick mig att tänka på uttrycket ”att ha en gås oplockad med någon”. 

Hur gammalt är det där ordstävet egentligen? Var kommer det ifrån och varför hänger det fortfarande i? Mig veterligen är det nuförtiden väldigt få i landet som plockar gäss. Och förmodligen ännu färre som kanske borde göra det men som, till någon annans förtret, väljer att inte göra det. Är det inte dags att pensionera det där uttrycket en gång för alla och ersätta det med något av modernare snitt? Något som människor av idag verkligen kan relatera till. 

Vad sägs om ”att ha en diskmaskin o-urplockad med någon”? Det känns för mig absolut mer relevant och verkligen något som ligger i tiden, något som faktiskt vore mycket enkelt att (åtminstone med nanoteknikens och optikens hjälp) skarpögt kunna iakttaga. Eller?

/Hr Snikkel