…eller (som texten hette då den skickades till de två konkurrerande lokaltidnings-redaktionerna):
Lunch i Hässleholm – nu ett ännu sorgligare kapitel
Ett redan sorgligt lunchutbud i lilla Hässleholm fick sig ännu en törn när Hotell Statt under julledigheten bestämde sig för att förvandla den enda restaurang i hela staden som serverar (eller, förlåt, serverade) vällagad, varierande och välsmakande husmanskost från grunden till en stationär pastavagn.
Jag talar om restaurang Norra Station. Jag talar om att det från och med förra veckan enbart serveras enkla pastarätter där. Och jag talar om lunchrestaurangskatastrofen i resten av staden.
Det ställe som Hotell Statt-imperiet nu hänvisar oss hugade lunchgäster till är en av serveringarna inrättade i Kulturhuset, ”Nyfiket”. Ett ställe som erbjuder fabriksbakade kakor, överprisad läsk på flaska, grillade mackor, varma pajer och ”Dagens lunch”.
Som ”dagens” finns det varje vardag en rätt att välja på och, gudbevars, därtill ett salladsbord med diverse grönsaker att välja bland. Dock utan någon större finess – till skillnad från de fantasirikt välkomponerade och fantastiskt välsmakande sallader som serverades på andra sidan järnvägen, borta på Norra Station.
Serveringsformen är självbetjäning från stora tråg enligt någon ”ta tills du skäms”-princip. Ingen direkt finess här heller utan det känns mer som att hamna vid ett kollektivt utfodringsbord med trångt om utrymme då det är dags att lägga upp det som bjuds.
Men, den torftiga serveringen och trängseln kring de stora matkärlen är inte det värsta. Inte alls. Nej, det är utan tvekan kvaliteten och smaken på det som ligger i de där trågen. Eller rättare sagt: avsaknaden av bådadera. Antingen smakar det i stort sett ingenting, eller så är rätten rejält översaltad och/eller fullständigt sönderkryddad.
Som idag, när det för åttiofem kronor bjöds på ”Honungsglaserade revben med rostade rotfrukter” till lunch. Det lät ju faktiskt riktigt smarrigt då jag läste på menyn, men visade sig vara något helt annat. Det som mötte mig var en illa framförd och svulstigt bombastisk salt- och peppar-symfoni framförd av musikskolans förstaårselever som knappt lärt sig vilket som är bak och fram på de instrument de fått i sina händer.
De ”honungsglaserade revbenen” var i själva verket stora, kraftiga och färglösa köttstycken av gris som simmade omkring i ett djupt tråg av köttvätska och nästan perverst överdrivet saltat vatten. De rostade rotfrukterna – potatis, morötter och palsternacka – trängdes i granntråget i alla möjliga och omöjliga former. Det var både tunt skivat, tjockt skivat, enkelt klyftat och grovt hackat. Vilket fick den uppenbara följden att konsistensen på det ”rostade” var minst sagt varierande. Från ”mos” till al-dente. Och så var det det här med kryddningen. Mängden svartpeppar som använts för att ”piffa” till potatis/morot/palsternacksanrättningen måste vara något slags världsrekord. Eller i alla fall nationellt.
Jag tror inte det kommer som en överraskning när jag skriver att dagens lunch inte direkt kvalade in som en av de bättre jag ätit, tvärtom. Det kommer säkert inte heller som en chock att jag just nu, i skrivande stund har en törst som är svår att släcka – oavsett vattenmängd – på grund av det, minst sagt, kraftigt saltade köttet och en begynnande magknip från all grovmalen svartpeppar.
Och under fällknivs-magknip-attackerna ångrar jag gruvligt mitt val av lunchställe. Men, i den här lilla staden, vad finns det för alternativ för den som letar efter vällagad, välsmakande och nyttig husmanskost serverat med både finess och därtill en fräsch salladsbuffé? Och snälla, säg inte ”Farozon”! De lider nämligen av liknande problem vad gäller kvaliteten som Nyfiket och passar nog bäst under Gula Sidorna-rubriken ”Mest kalorier för pengarna serverat i gigantiska tråg med rejäla slevar”.
Snälla Hotell Statt, låt ”fransosen” och övriga duktiga kockar på Norra Stations restaurang få släppa de påtvingade pastaslevarna och återgå till det de i så många år bevisat att de verkligen kan – laga riktigt bra mat!
Update: Lokalblaskorna tyckte tydligen att det var på sin plats att någon skriftligen uppmärksammade lunchkatastrofen i lilla jobb-staden…
Nsk lördag 23/1:
Ordkonstnären i högform igen – härligt! Nyfiken: nappade någon av blaskorna?
GillaGillad av 1 person
Tack! Jupp. Bägge 🙂
Hade tänkt uppdatera blogginlägget med bilder från blaskorna… På sin plats att jag faktiskt får tummarna loss och verkligen gör så. Kanske redan nu.
GillaGilla
Ja, gissningsvis var det inte bara det angelägna ämnet som föll debattsidornas redaktörer i smaken utan även insändarens stil och språk. Hoppas klagomålet får avsett verkan.
Lunchat i Hässleholm har jag gjort en gång mellan buss och tåg, och då vid ett gatukök bortåt stadshuset till, där det serverades falafel utan anmärkning.
GillaGillad av 1 person
Låt mig börja detta väldigt sena kommentars-svar med att utbrista min glädje över att falafel-serveringen i min jobb-stad föll snitsaren i smaken. Har själv inte provat denna anrättning, men kanske skulle jag ta en falafel-ute-lunch på en träbänk mittemot Stadshuset någon dag nu när det börjar våras här nere i söder.
Låt mig fortsätta med att informera om att det i trycksvärta framförda klagomålet faktiskt har gett effekt. Den i artikeln nämnda fransosen är fortfarande fastkedjad i köket som nu enbart serverar pastarätter, men har sedan några veckor tillbaka av sin arbetsgivare fått i uppgift att i samma kök även laga maten till ”Nyfiket”! Ett faktum som gör att jag och alla andra lunchgäster i staden nu återigen kan åtnjuta hans kokkonst och finess om än på annan adress.
Dessutom har en krögare från grannstaden (storebror Kristianstad) etablerat sig i Hässleholm där han numera dagligen serverar luncher som slagit mig med positiv häpnad. Vällagat, välsmakande, snyggt presenterat.
Jag tror minsann att Hr Snikkel blivit bönhörd. Halleluja!
GillaGilla