Bekanta dofter, ljud och markstensmönster. Alltför bekanta. Maggropen knyter sig. Ett ekande torg kantat av tomt slamrande turister och eftersläntande studenter. En känsla av panik sprider sig. En ångest som leder till ett spetsigt flyktbeteende. Den lilla ryggväskan är packad. Nästa tåg på väg att rulla in. Norrut. Passar bra. Behöver inte åka långt. Bara till nästa station för att ångesten ska släppa. För att känslorna ska övergå i ett lugn och en harmoni som översvämmar mitt system och försätter mig i en frihetens semestertrans.

Löparskor på. Ringlande, böljande landsvägar väntar. Springer tills jag blir törstig. Springer tills jag känner mig färdigsprungen. Inget på schemat. Lätt packning på ryggen. Med naturen som enda sällskap. Och ett synnerligen trevligt sällskap som mål.

/Hr Snikkel