Det är GAX-helg i Skåne. GAX 100 miles – en ultralöpartävling längs Skåneledens Österlenled. GAX 100 miles – 16 mil, 59 löpare, 10 funktionärer, 3 depåstopp och max 32 timmar. En helg att minnas, en helg att längta tillbaka till. En helg fylld av enorma prestationer, fantastiska människor och en stämning så godhjärtad och full av hjältemod, hjälteinsatser, pepp och tacksamhet att det verkar näst intill gränslöst. GAX 100 miles – ett drygt dygnslångt inferno av intryck i all dess lågmälda skönhet. Ett inferno av bilder, ljud, ljus, stela ben, salta godisfiskar, fuktskadade kakor och kall risgröt i vilket Hr Snikkel iklätt sig en servande roll som ultraloppsfunktionär.

Mitt i detta intrycks-inferno landar plötsligt ett norrbottniskt väsen som vore han ditskickad av frälsaren själv. Med sina isblåa ögon och sin snälla, men av förmodad trötthet något tomma blick sitter han där i den filtförsedda tronen på Sandhammarens depåstopp reserverad åt slitna löpare med 13 mil i benen. Det hade hunnit ljusna och klockan var nog närmare fem när han som från ingenstans kom tassandes på spången som leder upp från stranden. Han knäppte upp det blå och något luggslitna spännbandet som höll den till synes blytunga ryggsäck han burit på i nästan ett helt dygn på plats. Han krängde den av sig och den landade tungt med en dov duns i gruset.

Väl i stolen blir han erbjuden kaffe och han böjer tyst sitt huvud i ett ödmjukt tack. Får frågan om han också är hungrig varpå han återigen nickar och drar in en smula skånsk morgonluft till svar. Varma koppens tomatsoppa hälls upp och han låter sig väl smaka. För varje sked förmedlar han på sitt klockrena lulemål hur fantastiskt gott det är och hans tacksamhet vet inga gränser. Mitt i en slurk tittar han med sitt isblå lugn försiktigt upp från koppen. En blick först riktad rakt ut i det tomma intet och sedan på oss funktionärer. Plötsligt säger han:

– Ja kan int fatt hur det kunde bli så där med Bertil Lundell. Han ba satte sä ner för å knyta skon och så börja han å skak. Å int gick de å få stopp på det heller. Helt otroligt som han frös. Tyck så synd om honom.

Och så återgår han till den erhållna tomatsoppan som han med god aptit fortsätter att sörpla i sig.

– Otroligt gott det här. Tack så mycket.

Innan vi vet ordet av ser vi honom åter i rörelse. Tassandes uppför asfaltsvägen, förbi Heidenstam-fyren med blyväskan återigen tryggt fastmonterad med det ljusblå spännbandet svängandes fram och tillbaka över den norrländska ryggen på sin fortsatta väg mot Ystad och ett välförtjänt bältesspänne som bevis för sin makalösa triumf.

GAX 100 miles – en lång serie av oväntade möten med långtspringande människor som likt oförglömliga små sagor etsar sig fast och dröjer sig kvar.

/Hr Snikkel